kitten.
Plötsligt händer det. Eller? Jag har heeeelt snöat in på att skaffa en liten kattunge. Say WHAT?! Jag tycker inte ens om katter. Jag TÅL inte katter! Jag fattar inte vad som har hänt. Niklas har väl manipulerat mig så mycket att jag blivit sugen ändå. Han är en kattmänniska. Jag har bara haft en kanin och en ödla som husdjur (ödlan lever förresten fortfarande. Den står i vårt sovrum och lever på alldeles för mycket övertid. Adoptera den någon? Ni får den!!! Jag kan betala mat för ett år framöver!).
Allt hände i går när jag satt på bussen och det kom in ett par med en antagligen precis hämtad kattunge. Så sjuuuuukt söt så jag dör. Och jag vet, dom är inte små för alltid. Men då drömde jag mig bort. Och så börjar Niklas med sin manipulation så fort jag nämnde att det var en söt katt. In på blocket vettni och fram med den sötaste lille kissen och så tittar han på mig och säger: "Tänk när du kommer hem från jobbet och den sitter i hörnet och väntar på dig". Ja herregud, jag smälter ju som smör på solen.
Så nu ska vi göra ett kattest där jag får umgås med en katt en hel dag och se vad som händer. Allergisk reaktion eller ej, det får vi se...
Heeeej Amanda. Kom och ta mig! Jag vill bo hos dig!
