amandalinne

I går var jag glad, trött och chockad. Att efter en stressig dag få sitta ner i säkert en och en halv till två timmar för att vänta på att bedömmarna ska bli färdiga var bland det värsta. Mitt hjärta höll på att slå sig ur magen på mig när det var min tur att få min dom. Det var 100 gånger större lycka än att ta körkort när dom sa att jag hade klarat det. Och mamma började gråta. Nu är det gjort. Det som har luggit och gnagt mig i baktankarna ett bra tag nu är borta.

Tack ALLA mina modeller för att ni ställde upp för mig. Och för att jag fick bränna er i huvudet, trycka nålar in i era hjärnor och dra i erat hår. Utan er hade jag inte suttit här och varit världens lyckligaste.