en tanke

I gårkväll blev jag sådär djup som bara jag kan bli.
Vadå kul och ta studenten? Det är ju skrämmande för fan!
Det är ungefär som att springa på en vacker äng med solen som steker skönt på kroppen och allt är frid och fröjd...och helt plötsligt tar marken slut och du stannar framför ett stup. Jämte dig ligger en fallskärm. Du kan inte vända tillbaka och allt hänger bara på dig nu. Ingen trygghet att luta sig tillbaka på, bara du ensam måste ta ett beslut. Och så fortsätter livet. Ingen trygghet från någon skola, allt kommer bara hänga på ensjälv i vilket beslut man än ska fatta.
 
Studenten: ja visst fasen ska det bli kul!

Dagen efter: än så länge är jag bara rädd.



                                                                                        tönt, jag vet. haha


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0